Herrens Egen

I Johannes 4 träffar Jesus en samaritisk kvinna som han börjar snacka med. You probably know the story, om inte ~ googla det! Anyhow, de börjar snacka tillbedjan:

"Jesus svarade: Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berget eller i Jerusalen som ni ska tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber Honom måste tillbe i ande och sanning.

Så jag tänkte på det där med lovsång i vardagen, i ande och sanning. Inte bara lovsång på stora konferrenser eller efter ett par dagar på något läger, utan en lovsång som såklart gärna kopplar samman med andra kristna, men som inte tystnar bara för att det inte råkar finnas ett tight lovsångteam i närheten. En lovsång som inte tystnar bara för att någon annan råkar höra. En lovsång som inte har någon anledning att tystna, pga. att den sjungs i ande och sanning.

Jag tror att det finns väldigt mycket mer att greppa kring det här än vi gjort hittils, och jag tror att det är ett väldigt viktigt område. Jag menar, vad verkar pyssla med i himlen? Lovsång! Och ja, det är lätt för mig att sitta och skriva om en lovsång som ska ljuda konstant, men det är svårt för folk att praktisera det i vardagen. Man befinner sig ju bland folk, kanske till och med på offentliga platser... Är man verkligen tvungen att lovprisa inför andra människor? I alla situationer?

Well, jag tror inte att Gud tvingar någon, men vill vi verkligen låta omständigheterna styra om vi prisar Gud eller inte? Vill vi verkligen lägga den kontrollen i andra människors händer?

Jag känner inte för det i alla fall. "... Day and night, night and day ~ let incense rise..."

”... Och de sjöng en ny sång:

"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk,
folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konungadöme,
till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."

Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen. Och de sade med hög röst:

"Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot
makten, rikedomen och visheten, kraften och äran,
härligheten och tacksägelsen."

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:

"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet,
tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten
i evigheternas evigheter."

Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad.”

Bör nämna att jag när använder orden lovsång och lovprisning så menar jag inte att det måste vara just en sång man sjunger... Det kan nog ske utan att man ens öppnar munnen. Har sett folk lovprisa Gud genom dans, böjda knän, kärlek till medmänniskor osv. Kom ihåg att det inte spelar så stor roll i vilken kategori dina uttryck för lovprisning hamnar. Det viktigaste är att du och Herren fattar vad det hela handlar om. Det är Honom du ska komma inför, inte andra människor.

 ^/Hanna