"Ursäkta Gud, men nu tror jag inte att det får plats mer."
Ni vet de där gångerna när Gud bara fyller på och man börjar undra om Han ens har någon koll på hur mycket som egentligen får plats, då det känns som att man ska spricka? En sån tisdagskväll fick jag. Tacksamheten rann över lite på vägen hem så jag satt återigen och sjöng lovsång på hållplatsen och spårvagnen, men jag vet ju vem som lyssnar så det är värt ett par sneda blickar.
Jag vill ha ett rent hjärta, men jag tror inte att det betyder att hjärtat aldrig snubblar. Jag tror bara att det betyder att det ber om hjälp för att resa sig upp när det väl faller.
Kommentarer
Trackback
