Egentligen borde man väl engagera sig.
Tänka stort och starta upp, menar vissa. Värva, locka volontärer och fjanta sig i media. Få fina pris för sitt fina hjärta. För sin fina insats. Bullshit, menar jag. Om alla såna där projekt som drivs av människor som tänker att "Nu... Denna gången. Med våra idéer funkar det."
Alltså, det är skitbra att tänka stort och att tro på sina projekt, och även om ordet välgörenhetsorganisation numera klingar väldigt falskt i mina öron så har det väl en bra grundtanke. Det jag menar blir bullshit är väl de projekt som startar i det stora utan att man har vett att börja med att hjälpa människor i det lilla. Vi har ju sett hur bra det har funkat, liksom.
Tänk er en organisation som Gud får styra istället. En som består av personer handplockade av Honom. Personer med rena hjärtan, som sett vad kärlek till pengar gör med människor och hellre lägger av helt än börjar gå den vägen. Tänk en organisation som har råd att sparka ut sponsorer med huvudet före om de kommer med gåvor på krokar. Som vågar det, därför att de hellre litar på att Gud förser än kompromissar med sina värderingar. En organisation som inte följer denna världens reglelverk, utan Guds röst.
Perfekta personer? Nej, de sa jag inte. Handplockade personer.
"... for my power is made perfect in weakness" ~ 2 korintierbrevet 12:9
"... for my power is made perfect in weakness" ~ 2 korintierbrevet 12:9
Men vad vet jag.
Kommentarer
Trackback
