Herrens Egen

Gud skapade mig. Gav mig allt jag behövde för att fungera. Jag valde bort honom trots det. Jag bestämde mig för att gå ut och leva livet utan Honom, men det blev bara som att gå runt med en konstruktion jag inte visste hur jag skulle använda. Jag prövade mig fram, men det Gud byggt bara trasades sönder mer och mer pga. min okunnighet. Jag visste inte vad jag pysslade med. Han ropade efter mig, men jag lyssnade inte utan glömde bort Honom helt. Ända till ens dag, då jag hörde Honom igen. Mindes vagt varifrån jag kommit. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till Honom. Till skaparen, Han som har koll. Kan reparera. Så jag kom inför Honom med Hans brustna skapelse och la i Hans händer.

Han håller på och lär mig nu. Lär mig hur Hans design ska användas, hur den är tänkt. Jag förstår inte speciellt mycket, men jag har lärt mig att jag måste lyssna på vad Han säger och lita på Honom för att det hela ska funka. Jag förstör fortfarande mycket… Jag är oförstående och oförsiktig, tappar, krasar och repar. Jag glömmer av att lyssna. Han förtjänar så mycket mer av mig, men Han vill ha mig ändå. Jag har valt att lita på det, på kärleken Han har för mig, och jag tänker fortsätta att komma inför Honom, även om jag inte är värdig. Även om jag förstört det Han gett mig. Han är ju den enda som kan och fortfarande bryr sig om att reparera.

 

Eller vad tänker ni?

/Hanna