Våga lita på det

Ett godmorgon och en uppmuntran.
You know it's true. Var inte en fegis nu, utan våga lita på det.
Det är liksom lika bra.

Simplicity in worship

I Johannes 4 träffar Jesus en samaritisk kvinna som han börjar snacka med. You probably know the story, om inte ~ googla det! Anyhow, de börjar snacka tillbedjan:



"Jesus svarade: Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berget eller i Jerusalen som ni ska tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber Honom måste tillbe i ande och sanning.


Så jag tänkte på det där med lovsång i vardagen, i ande och sanning. Inte bara lovsång på stora konferrenser eller efter ett par dagar på något läger, utan en lovsång som såklart gärna kopplar samman med andra kristna, men som inte tystnar bara för att det inte råkar finnas ett tight lovsångteam i närheten. En lovsång som inte tystnar bara för att någon annan råkar höra. En lovsång som inte har någon anledning att tystna, pga. att den sjungs i ande och sanning.

Jag tror att det finns väldigt mycket mer att greppa kring det här än vi gjort hittils, och jag tror att det är ett väldigt viktigt område. Jag menar, vad verkar pyssla med i himlen? Lovsång! Och ja, det är lätt för mig att sitta och skriva om en lovsång som ska ljuda konstant, men det är svårt för folk att praktisera det i vardagen. Man befinner sig ju bland folk, kanske till och med på offentliga platser... Är man verkligen tvungen att lovprisa inför andra människor? I alla situationer?

Well, jag tror inte att Gud tvingar någon, men vill vi verkligen låta omständigheterna styra om vi prisar Gud eller inte? Vill vi verkligen lägga den kontrollen i andra människors händer?

Jag känner inte för det i alla fall. "... Day and night, night and day ~ let incense rise..."



”... Och de sjöng en ny sång:

"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk,
folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konungadöme,

till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."

Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen.
Och de sade med hög röst:

"Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot
makten, rikedomen och visheten, kraften och äran,
härligheten och tacksägelsen."

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:

"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet,
tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten
i evigheternas evigheter."

Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad.”


Bör nämna att jag när använder orden lovsång och lovprisning så menar jag inte att det måste vara just en sång man sjunger... Det kan nog ske utan att man ens öppnar munnen. Har sett folk lovprisa Gud genom dans, böjda knän, kärlek till medmänniskor osv. Kom ihåg att det inte spelar så stor roll i vilken kategori dina uttryck för lovprisning hamnar. Det viktigaste är att du och Herren fattar vad det hela handlar om. Det är Honom du ska komma inför, inte andra människor.

 /Hanna


2 Korintierbrevet 6

"... I'd rather sit in the house of mourning than at the table with fools."
Ja, det var ju det där med världens vishet och korsets dårskap. Har börjat förstå att det nog är ett rätt tungt kors. Så, som jag ser det har jag två val. Antingen låter jag det ligga, eller så börjar jag träna musklerna lite.


Målning: "Carrying the Cross", Giovanni Battista Tiepolo
 
/Hanna

Rakt framför näsan

För snart ett år sedan stod jag och funderade, och kom in på det där med att fråga Gud saker. Efter ett tag såg jag framför mig en man som kom till himmelen och fick träffa Gud på riktigt för första gången. Mannen tog då vara på tillfället och frågade Gud varför Han aldrig svarat på de frågor han ställt under livets gång, varpå Gud svarade: ”I wrote it in your bible, but you never looked there.”

Och ja, som resten av min generation har allt användade av internet ärrat mig för livet på det vis att jag ofta tänker på engelska. Whatcha gon' do 'bout it?


/Hanna


Restoration

Gud skapade mig. Gav mig allt jag behövde för att fungera. Jag valde bort honom trots det. Jag bestämde mig för att gå ut och leva livet utan Honom, men det blev bara som att gå runt med en konstruktion jag inte visste hur jag skulle använda. Jag prövade mig fram, men det Gud byggt bara trasades sönder mer och mer pga. min okunnighet. Jag visste inte vad jag pysslade med. Han ropade efter mig, men jag lyssnade inte utan glömde bort Honom helt. Ända till ens dag, då jag hörde Honom igen. Mindes vagt varifrån jag kommit. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till Honom. Till skaparen, Han som har koll. Kan reparera. Så jag kom inför Honom med Hans brustna skapelse och la i Hans händer.

Han håller på och lär mig nu. Lär mig hur Hans design ska användas, hur den är tänkt. Jag förstår inte speciellt mycket, men jag har lärt mig att jag måste lyssna på vad Han säger och lita på Honom för att det hela ska funka. Jag förstör fortfarande mycket… Jag är oförstående och oförsiktig, tappar, krasar och repar. Jag glömmer av att lyssna. Han förtjänar så mycket mer av mig, men Han vill ha mig ändå. Jag har valt att lita på det, på kärleken Han har för mig, och jag tänker fortsätta att komma inför Honom, även om jag inte är värdig. Även om jag förstört det Han gett mig. Han är ju den enda som kan och fortfarande bryr sig om att reparera.
 
Eller vad tänker ni?

/Hanna

 
Liten Hanna och lånad bild.

Back to basics

 
Att leva tillsammans med Gud, vandra i Hans ljus, går inte ut på att bli mindre och mindre beroende av Hans frälsning, utan att varje dag bli mer och mer desperat efter korset.
 

 
Vad jag försöker säga är väl att jag tror goda gärningar är bra, men att de är en konsekvens av frälsningen. Inte en väg dit eller ett sätt att behålla den. Så... Omvändelse är nödvändigt. Omvändelse är livsviktigt. Detta är grunder i den kristna tron, men tills dess att de verkligen skrivs i våra hjärtan så tål de att upprepas.
 
"For I know the thoughts that I have toward you, declares the Lord, thoughts of peace and not of evil, to give you a future and a hope." ~ Jeremia 29:11
 

/Hanna

Då jag väl egentligen har lektion


 
"Ode", by Arthur O'Shaughnessy
 
För att jag tyckte om den och fler borde läsa den, ungefär.
 
/Hanna

Nyare inlägg
RSS 2.0