Herrens Egen

Och så var det bön på torsdagskvällen. Ni vet den där böneträffen som jag alltid glömmer av eller prioriterar bort, då jag är "så väldigt upptagen av mig". Speciellt på torsdagar då soffan är som skönast. Idag kom jag i alla fall iväg, och som alltid så var det värt det. Det är verkligen löjligt att det ska vara så svårt, det där. Jag vet ju att jag mår bra av det, och framför allt vet jag att bön gör skillnad. Aja, jag kommer tid regelbundet i alla fall. Det finns en man i församlingen som har tagit på sig ansvaret för torsdagsbönen och som därför är där varje gång. Varje torsdag, även om ingen annan kommit på flera veckor, är han där och ber för kommunen och för Sverige. För vår nya pastor. För ungdomarna. För de äldre som snart inte orkar så mycket mer. För mig. Ni fattar. He's a good man, och jag är väldigt tacksam för att vi har honom i församlingen. Han bär väldigt mycket även om det kanske inte är så många som ser det, och han inspirerar mig verkligen till att vara trogen i det Gud ger mig. Jag har börjat lära mig to treasure people like him.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta.. Jag är bara väldigt tacksam. Det kan ju hända att det finns såna människor i din närhet också..? Typ folk som ber för dig, lärare som sitter uppe sent på natten för att ge dina skolarbeten en så rättvis bedömning som möjligt, busschaufförer som kör dig till skolan varje dag, personer som stannar kvar längst av alla på söndagarna och städar efter kyrkfikat, matpersonal som skär sallad till varje freakin' måltid i skolmatsalen... Ni fattar grejen. De där personerna som bär halva våra liv utan att vi ens märker det.

 

"Men snälla Hanna, det är ju deras jobb. De får ju betalt för det!" Ge dig. Du vet lika väl som jag att att bli sedd av och uppskattad av en annan människa är mer värt än pengar. Nej, återigen: jag har börjat lära mig att se och uppskatta de människorna, men i skrivande stund inser jag att de nog är fler än jag trott. Jag har inte råd att köpa chokladaskar till alla, men jag klarar kanske av att be en bön för dem och avvara ett leende då och då..

 

Haha, egentligen hade tänkt skriva att jag sitter och pluggar just nu... Eller något i den stilen. Får alltid för mig att jag är som mest effektiv på natten, men jag glömmer att det även är då jag sover som bäst.